Idag vill jag veta vad ordet hustru egentligen kommer ifrån.
Man och hustru säger man. Eller man och fru. Varför inte man och kvinna? Varför ändras det kvinnliga epitetet efter ingånget äktenskap, medan mannen alltid är man (förutom i mer neutrala make och maka)?
Jag hittar den här sidan: http://runeberg.org/svetym/0336.html och bläddrar mig fram till hustru i den digitaliserade etymologiboken. Som man kan ana så har ordet alltså att göra med hus, och uttalades från början med F istället för T; hus-fru helt enkelt. Förr skall det också ha funnits en manlig motsvarighet, nämligen husbonde, något som kanske känns gammeldags idag (likaså känns "hustru", även om ordet finns kvar och ibland används).
Vad betyder då fru?
I "Ordens ursprung" förklarar Bo Bergman att fru har varit en kvinnlig böjning av "frawan", tyskt ord för herr eller härskare. Verkar logiskt. Fru-tilltalet var till en början förunnat endast drottningen och jungfru Maria (behöver jag nämna att jungfru kommer av ung fru?), men blev så småningom till den gifta kvinnors titel det är idag.
Fruntimmer, för övrigt, har tidigast betecknat den sal där husfrun håller till. De kvinnor som rörde sig i detta rum tog snart över benämningen, varefter fruntimmer kom att betyda kvinna - först om en förnäm sådan, men numera oftast använt som ett tillmäle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar